Klimatdebatten går just nu i höga vågor, inte bara i media i allmänhet men också i kristenheten. Nyligen utsågs aktivisten Greta Thunberg till profet av Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan och Joakim Kroksson, miljödiplomerare i Svenska kyrkan. Bara snäppet lägre än Limhamns församling som i december meddelade att Jesus utsett Thunberg till en av sina efterträdare. Åtminstone det förra utspelet tycktes vara allvarligt menat. Greta Thunberg är ett fascinerande fenomen och en imponerande person, även om hon ju knappast kan sägas vara vetenskapligt skolad expert.

Existentiella begrepp som ångest och skam förknippas med klimatfrågan och nu diskuteras det hur man ska hantera sin klimatångest och flygskam. Ett exempel på detta var när Sven-Gunnar Hultman och Per-Olof Flodström berörde ämnet i en eskatologisk betraktelse i Dagen den 11 april för att i ett pastoralt syfte lugna dem som är oroliga. Texten vill ge ett kristet hopp mitt i den oro människor kan känna. De citerar också Lukas 21:25 om att ”på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån”. Men texten handlar ju inte om klimatet utan om händelser när Jesus ska komma tillbaka.

Dessa exempel visar på olika sätt hur vi kan dras med av det som präglar tidsandan. Även om jag är glad att Hultman och Flodström skriver att det viktiga är att vinna människor, bekymrar det mig som bibelforskare hur de tolkar nytestamentliga texter som tydligt talar om Herrens dag. Det, i deras text, citerade 2 Petrusbrevet 3:10 säger: ”Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås [inte återfinnas]”. Nästa vers bekräftar att allting ska ”upplösas”.

Det vi ser här är alltså klassisk eskatologi: Herrens dag som är domedagen ska komma som en tjuv, vilket för övrigt nog är det starkaste och tydligaste eskatologiska temat i Nya testamentet. Att jorden, himlarna, alla himlakroppar ska upplösas är också tydligt från texten, och att vi går ”nya himlar och en ny jord” till mötes. Men Hultman och Flodström skriver:

”Därför betyder ”ny” att jord och himmel framträder i ny form, för att tjäna ett nytt syfte. I Bibeln används eld som en bild för rening, inte total förstörelse. Återställelse, förnyelse, allt är förvandlat, men det är fortfarande samma jord, samma jord där jord och himmel förenas.”

Tolkningen bygger på att ordet Kainos, ”ny”, betyder ”förnyad”. Men dels är detta inte den vanliga betydelsen av Kainos. Dels är det en märklig läsning av texten, som tydligt säger att både jord och himmel och himlakroppar ska försvinna, upplösas, brinna upp och det som finns på jorden ska inte mer återfinnas.

Men är det så allvarligt? Kan man inte tolka Bibeln som man vill? Postmodern bibeltolkning innebär ju att läsaren själv bestämmer… Men det var inte det Petrus skrev. Han talar i brevet om domen och Jesu återkomst.

Detta väcker frågan om hur vi som bibeltolkare påverkas av tidsandan. Trycket är stort att anpassa läsningen av Bibeln men är den rätt? I svensk kristenhet idag har vi ett eskatologiskt underskott, till och med där man en gång hade eskatologin som huvudnummer. Det är dags att återvända till källorna. Varför? Dels för att Ordet är sant och verklig befrielse kommer av att låta Guds bild av verkligheten råda. Men också för att Jesus kommer att komma tillbaka och för att han vill att alla, men bara de som åkallar Herrens namn, ska bli frälsta.

Hur ska vi då hantera klimatfrågan? På skapelsens område delar vi kunskap och erfarenheter med alla människor och där bör vetenskap, sans och balans råda. Klimatfrågan är inte en eskatologisk fråga utan en fråga om förvaltarskap. Gud håller historien i sin hand och ingenting i Bibeln säger att klimatförändringarna har med tidens slut att göra. Tvärtom är det viktigt att göra som med all vetenskap: lyssna till alla välinformerade röster, även de marginella, och sedan ta väl avvägda beslut.

Kanske ska vi också se upp så klimathypen inte blir som oron kring millenniebuggen. Miljarder spenderades på konsulter för att lösa ett problem som visade sig bli väldigt marginellt. Det som dock oroar och ger viss eskatologivarning är hur vissa opinionsbildare vill tillgripa närmast fascistiska metoder för att styra upp klimatfrågan, bland annat har professor Torbjörn Tännsjö förordat en världsregering och klimatdiktatur.

Vi behöver  återvända till vad Skriften säger om eskatologin. Det har aldrig varit mer bråttom att nå varje människa, folk och språk med evangeliet. Sedan ska, enligt Jesus, slutet komma. Att blanda det bibliska hoppet med en inomvärldslig eskatologi fördunklar budskapet att varje människa framför allt behöver omvända sig och tro på Jesus Kristus.

Anders Gerdmar är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola.

 

© 2014 Skandinavisk teologisk högskola
Top
Följ oss: Sök på sidan: