Efter många år i tjänst visste jag nog vad som väntade när vi startade Skandinavisk teologisk högskola – det skulle bli en seglats i motvind. Men det är härligt när det fläktar och när jag ser tillbaka finns det så mycket att vara tacksam för!
Att kunna starta en teologisk högskola i ett så sekulariserat land som Sverige är det första miraklet. Myndigheterna har problem med vår bibeltrogna profil och en del teologkollegor blir upprörda när vi står upp för bibeltro, till exempel när jag och min kollega Dr Ingrid Faro argumenterade för att Adam och Eva är historiska personer.
Vårt SommarCampus var en annan seger och jag sa till min fru Else-Marie när jag kom hem efter en intensiv vecka: Wow, nu känner jag att den utbildning jag drömt om verkligen finns på riktigt.
Studenterna både läser teologi (och får göra det rejält) och får andlig och praktisk träning under en erfaren mentor. Och inte nog med det: konceptet är att tjänstegåvor tränar tjänstegåvor. Tanken är att erfarna och smorda förkunnare som sedan många år står i fruktbärande tjänst ska ge vidare sina bästa principer till dem som förbereder sig för tjänst.
Några exempel: den närmaste tiden kommer Curt Johansson, som är ledare för en församlingsrörelse med 3000 församlingar i Afrika och Indien, att undervisa om att bygga församling; konferensen Re-Formation 2.0 ingår också i utbildningen. Intensiv undervisning i själavård blir det i december med pastorn och psykoterapeuten Hans Augustsson, Josua i Gamleby och första MiniCampus i vår undervisar profeten Buck Hudson. Nytt är att de som går vår fortbildning för pastorer också är välkomna på dessa MiniCampus.
Detta är att, som Carl-Erik Sahlberg skriver, kombinera teologi och liv i den helige Ande!
Så om vi får segla lite till i motvind – vad gör det när man ser att arbetet bär frukt? Jag är övertygad om att våra studenter kommer att göra skillnad. Och det är värt hur mycket som helst.
Anders Gerdmar
