Bibeln ger oss litteraturens allra vackraste beskrivning av Skapelsen. De flesta inflytelserika kulturer, från antikens till de moderna, har nedtecknat sin syn på universums begynnelse och mänsklighetens ursprung. Även om det finns vissa likheter, skiljer sig den bibliska beskrivningen markant mot de andra på två viktiga punkter.

För det första: till skillnad från andra skapelseberättelser presenterar Första Mosebok 1 skapelsen av universum som en magnifikt planerad och avsiktlig process som startas av en suverän Gud. I sin vishet öser han godhet, överflöd och välsignelse över hela sin skapelse. Gud presenteras som den suveräne Skaparen som andas gudomlig och gränslös kraft in i världsrymdens tomrum, för att tända livgivande ljus i mörkret. Han utformar och separerar partiklar och massa, särskiljer dem, identifierar dem och utvecklar komplexiteten, avskiljer utrymme för luft, vatten, och landmassa, och skapar utsäde för växtlighet som kan multipliceras. Därefter uppfyller Gud himlavalvet med stjärnor och himmelska ljus. Han fyller jordens alla vatten och himlen med myriader av svärmande varelser, var och en med förmåga till reproduktion.  Som kronan på skapelseverket sätter han: människan.

För det andra: första och andra Mosebok tillsammans med Psalm 8, presenterar människan på ett helt unikt sätt i kontrast till alla andra skildringar av begynnelsen.

De flesta andra uråldriga berättelser beskriver människan närmast som ett bihang till skapelsen, där nyckfulla gudar skapade människan av bekvämlighetsskäl för att hon skulle utföra slavarbete åt gudarna, ibland skapad av lera och blod. Moderna berättelser beskriver människan med ett ännu lägre värde: slutprodukten av en slumpmässig process, vars värde varken är mer eller mindre än en cellklump. Helt unikt för den bibliska skildringen är tanken att människan, man och kvinna, avsiktligt och omsorgsfullt designades för att spegla hela skapelsens Gud, i hans fullständiga visdom och godhet. Inte bara det; syftet med vår existens är att vara Guds representanter – att uppehålla och underhålla den harmoni, godhet, och överflöd som Gud hade ämnat för universum: att skydda och bevara det i god relation med dess Arkitekt.

Det du väljer att tro kommer att forma dig till den du är, och den sorts människa du kommer att bli.

Ur biblisk synvinkel är mänskligheten noga planerad; hon är ett huvudsyfte och inte en slump. Hon skapades till att vara en trogen förvaltare av skapelsen. Adam och Eva presenteras alltigenom hela Bibeln som historiska, unika individer skapade av Gud. Adam, som historisk person, är en nyckelperson i stamtavlan som leder fram till Abraham, David, och Jesus (1 Mos 5:1-5 och 11:10-26, 1 Krön 1:1-2:15, Luk 3:12-38).

Huvudsyftet med den bibliska skapelseskildringen är att informera oss om vem Gud är och hur han är. Genom att lära oss det, förstår vi vilka vi är och hurdana vi är tänkta att vara. Skapelseberättelsen ger oss också förståelsen att Gud ger mänskligheten, var och en av oss, frihet att själva välja vad vi vill tro, och vad vi vill vara. Vi kan välja den bibliska skapelseskildringen, eller vilken berättelse som helst. Men det är viktigt att komma ihåg: det du väljer att tro kommer att forma dig till den du är, och den sorts människa du kommer att bli.

Dr Ingrid Faro

Ingrid undervisar kurser i biblisk hebreiska och Gamla testamentet vid STH.

© 2014 Skandinavisk teologisk högskola
Top
Följ oss: Sök på sidan: