Ivar Svensson banade väg för spansktalande pingstkristendom i Stockholm
Publicerad i Världen idag 7.12 2016
Ivar Svensson växte upp i svensk missionärsfamilj i Latinamerika. Under 1980- och 1990-talen blev han missionär bland latinamerikaner i Sverige. Han ledde Södermalmskyrkans spansktalande grupp, som nådde hundratals latinamerikaner och där ett antal av de spansktalande församlingarna i Stockholm idag har rötter. Det är en berättelse om Guds nåd och stora kärlek, betonar Ivar.
Pingstkarismatisk kristendom växer inte av en slump. Ofta finns omfattande offer i form av bön och förkunnelse som en viktig bakgrund. Naturligtvis finns alltid också en större grupp människor som tagit del av evangeliet och som upplevt församlingsgemenskapen värdefull. Det gäller även den tillväxt av latinamerikanska församlingar i Stockholmsområdet som skett under 2000-talet. En av pionjärerna bakom tillväxten är pastor Ivar Svensson. Han har en fascinerande livshistoria som omfattar två kontinenter, flera länder och tre generationer av missionärer. Sedan slutet av 1990-talet är han pastor för en pingstkarismatisk församling i Valencia i Spanien men besöker också med jämna mellanrum församlingar i Latinamerika och Sverige.
När vi träffar Ivar förbereder han sig just för en resa till Bolivia, där han ska starta upp två bibelskolor:
– Jag är fortfarande huvudpastorn i församlingen Carisma i Valencia men har bra medarbetare som sköter om arbetet när jag är i Sverige. I oktober kommer jag att vara i Bolivia. Tanken är att jag skall starta ett par bibelskolor där. Det är nu 95 år sedan mina morföräldrar kom till Bolivia som missionärer, understryker han. 2
Ivar Svenssons morföräldrar hette Albin och Fanny Gustafsson. De tillhörde den första ruppen av svenska pingstmissionärer som kom till Bolivia 1921. Ivars mor var ett år gammal då. Ivars morbror, Gustav Flood, växte upp och stannade i Bolivia i decennier. Morföräldrarna fortsatte så småningom till Argentina och kom senare hem till Sverige.
– Mina föräldrar var båda födda i Sverige, säger Ivar och fortsätter: – Men min mamma kom till Bolivia när hon var ett år och min far till Buenos Aires när han var två år gammal. Dessa båda missionärsfamiljer var verksamma i Bolivia, Argentina, Paraguay och Chile. Mina föräldrar gifte sig i Chile 1947 och var verksamma i Osorno, Valparaiso och Coquimbo. De flyttade definitivt till Sverige 1973, några månader före militärkuppen.
Militärkuppen i Chile blev början på en omfattande chilensk flyktingvåg och diaspora i Sverige. Då fanns Ivar redan i Sverige, där han studerade och engagerade sig i vänsterpolitiska grupper. Under senare delen av 1970-talet kom han tillbaka till sin barndoms kristna tro:
– Efter en tid ledde Gud mig till Södermalmskyrkan, där jag offentligt bekände min tro på ett möte med bröderna Samuelsson. Södermalmskyrkan hade redan då en spansktalande grupp som leddes av en spansk pastor vid namn Flores. Wilfred Bustos familj och även min mor blev till stor hjälp för mig i början Jag blev genast engagerad i Södermalmskyrkan och 1981 blev jag invald i äldstekåren och sedan församlingens missionssekreterare. Som sådan gjorde jag flera resor till Argentina, Paraguay, Bolivia och Chile. När familjen Bustos lämnade Södermalmskyrkan för att bilda sin egen församling och pastor Flores flyttade till Tumba, blev jag ansvarig för den spansktalande församlingen som samlade ett par hundra personer i en lokal på Gotlandsgatan bredvid Södermalmskyrkan, berättar Ivar.
Det blev början på en period av intensiv evangelisation. Under Ivars ledning började gruppen att knacka dörr för att söka upp spansktalande i Stockholm: – Jag har många fina minnen från tiden i Stockholm där vi brann för att nå de spansktalande som började komma till Sverige på 70-talet. Vi var ofta deras första kontakt med det svenska samhället och med församlingen. I denna uppgift ingick det att kamma igenom alla förorter i Stockholm och genom namntavlan i hyreshusen söka de spansktalande som, speciellt från Chile, kom som flyktingar till Sverige.
Enligt Ivar fungerade den spansktalande församlingsgruppen integrerande. Ivar nämner också en del om sina kontakter med församlingar som uppstått efter att han avslutade sin pastorstjänst 1996: 3
-1984 blev jag avskild som pastor för den spansktalande församlingen men blev också engagerad i Södermalmskyrkan tillsammans med pastor Bror Spetz. Under denna tid av integration blev andra generationen spansktalande väldigt snabbt assimilerade i den svenska församlingen, både genom giftermål och genom musiken och lovsången. Verksamheten på spanska fortsatte och arbetet överlämnades till pastor Pedro Castañeda 1996. Då flyttade vi till Spanien för att bilda Iglesia Cristiana Carisma i Valencia. Pastor Hernán Clavijo och hans fru Roxana, vigde jag i Södermalmskyrkan och har på senare tid haft en nära kontakt med deras församling. Rodrigo Rojas, nu pastor i International Mission Church, följde sin mamma på våra möten och gick på Södermalmskyrkan Kristna Skola. Jag döpte honom när han var en ung pojke, avslutar Ivar Svensson.
Torbjörn Aronson, docent i kyrkohistoria
